En hel jävla manlighet och massa cricket

Det är med en bitterljuv stämning jag kan meddela att jag och E är hemma igen. Vi är något brunare, några erfarenheter rikare men framför allt, i stort behov av terapi.

Onsdag: Det droppade vatten ifrån taket på flygplanet. Vi fick bara se halva såhär-gör-du-för-att-inte-dö-filmen. Så att säga att vi var skräckslagna, vore en underdrift. En man som såg ut att heta Nils, delade med sig av sån där visdom som bara äldre människor bär på. Det vill säga, han pekade på en Europakarta och sa: ”Här ligger Skandinavien”.

Vi hade för längesedan insett att transfer kanske hade varit en bra grej att ha bokat. Men hade vi bokat transfer? Nej. När vi kom fram till Turkiet hade alla bussar slutat gå och vi var minst sagt långt ifrån vår lägenhet. Men, vi kom fram till Melissa garden som liknade Melrose Place med sin pool i mitten.

Torsdag: Solen sken när vi vaknade av en tupp som gal. Vi gick för att utforska staden och det första vi möttes av var en trevlig turk på vespa (vespa är inget fordon, det är en turkisk penisförlängare) turken visade oss sitt längsta finger och yttrade saker på turkiska som vi inte förstod. Det kan ha betytt ungefär såhär:

1. Dumma turist, jag ska skjuta dig när du sover.
2. Slampa, klä på dig!
3. Lämna mitt land!
4. Du är snygg och äcklig, jag ska knulla dig som bestraffning.

Två personer från hotellet tog med oss på en cool inneklubb. (En av dem med nån slags killvariant av handväska och en som som ut som Raymond i filmen "Rainman") Jag har aldrig blivit så glad när jag hört Darins "money for nothing" som jag blev då. "This is swedish music" skrek jag och E, som om nu det vore någonting att vara stolt över. Efter vårt ytterst coola clubbesök skulle vi bada. Jag och E hoppade snabbt ner i vattnet. Lejonkungens pappa och Saken (Mufasa och Item) följde efter oss. Det var först dagen efter när vi pratade om det som vi kom på att vi badat med, hela deras manlighet. Vilket vi inte riktigt hade som intention.

Fredag: Tuppen väckte oss igen. Lejonkungens pappa ville ha med oss till stranden. Vi ville inte ha någonting med honom, hans manlighet, hans smörsång eller hans rosor att göra. När vi lämnade hotellet för att handla skrek han efter oss:

- Where you going?
- We are going to buy egg.
- Egg?
- Yeah, you know, from the chicken!?
- Chicken?
- We are going to buy food… egg, apples, tomatos.
- Aaah! Dolmates!
(Ja, jag vet att det är hönan som lägger ägg men man ska inte vara så jäkla nogräknad)

Lejonkungens pappa följde efter oss på sin penisförlängare och gav Emma massa turkiska hej-jag-har-ingen-smak-överhuvudtaget-smycken. På kvällen valde vi en promenad framför utgång.

Vi tänkte bada utan manligheten (o-manligheten) den här dagen. Så eftersom att det var tomt på stranden, dök vi i. Det var natt och stranden var tom. Vilka kunde störa oss? Vad skulle kunna hända? Ett par turkar gick förbi och stannade vid vår hög med kläder. "Go away" Skrek jag. "GO AWAY", röt Emma. Men icke, ena turken klädde av sig och hoppade i. "Go away", fortsatte jag att skrika och simmade ifrån honom. Han simmade efter. Okej, han kanske inte förstod engelska. Men med mitt tonläge kan han knappast ha misstolkat det för en kärleksförklaring.

Förbannade traskade vi hem när lejonkungens pappa kom med sin jävla vespa. Jag var arg och jag är inte nådig när jag är förbannad, det kan Emma intyga. Men vi tröstade oss i alla fall med hunden cheese! Vilken vi gick tillbaka för att se dagen efter. Hunden som med hjälp av henna hade fått rosa lugg. Den luggen kan inte ens du tävla med Elin!

Lördag: Att vi blev väckt av en tupp känns ganska uppenbart vid det här laget. Vi åt vår grötfrukost och satte på vad vi trodde var en turkisk musikkanal. (Men som några dagar senare visade sig vara polsk musik) Vi fick se ännu ett dubbat avsnitt av Us5. De stora favoriterna. Vi sjöng med i refrängerna och visste vad alla fem pojkspolingarna hette. Så himla bra musik också. Backstreetboys á la 2007.

Sedan var det till att skynda sig ut till solstolarna om man ville ha plaster. Alla andra feta skandinavier var snabba att ockupera solstolarna. Men vi lyckades även denna dag. Så vi solade och svalkade oss om vartannat. Lejonkungens pappa kom och var allmänt irriterande. Jag började undra varför han inte kan hålla sig till manus. Det vill säga: Varför kan han inte bara brutalt ramla ner för en klippa och DÖ så att jag och E kan träffa ett vårtsvin och en surikat och sjunga Hakuna Matata?

Emma visade hur sofistikerade vuxna människor badar, och hur de inte badar. Man ska tydligen inte bada så vilt som mig. Huvudet ska åtminstone större delen av tiden vara över vattnet, man ska simma en längd bröstsim och sedan kliva upp. Ett plus i kanten är om håret fortfarande är torrt när man kliver upp ur vattnet. När vi kom tillbaka till lägenheten hade städ gjort ännu en fin kreation av våra handdukar. Estetik på hög nivå!

När kvällen närmade sig gjorde vi allt för att undvika alfahanen. Vi satt på våra rum. Njöt av bra musik som Sean Kingston, Sugarbabes och Rihanna. Lyxade till det med tonfisk och pasta. Vi ägnade oss istället åt den enda turken vi visste att vi garanterat gillade: RAAAKI! Vilket bara kunde sluta på ett sätt... Alldeles för många turkar som stöter på en och dålig musik på dansgolvet.

Lagomt lulliga efter efter våra groggar, smög vi förbi baren där vi trodde att alfie var. Vi blev överlyckliga över att ha tagit oss förbi baren. Så vi sprang genom hotelllobbyn. Lejonkungens pappa kom springandes efter oss.

- I don't understand what's wrong. We have fun. Dance. Now you run from me.

Jag försökte förklara för honom att vi var på semester och att han inte ägde oss och att vi inte ville vara med honom och att han var löjlig och att han följde efter oss och vi bara ville ha kul. Saken kom och lugnade ner Mufasa som var sårad.

Vi kom ut till sist och E hittade sig direkt ett kap utan dess like. Emma, som sedan gårdagen införskaffat statusen "Gift, med Golden Retriver, volvo och villa" berättade detta för honom. Han ville ringa henne och även om frästelsen var svår att motstå, klarade hon det.

- I'm merrid!
- So am I, I have two wifes. I can call you when they are sleeping!?

Själv fick jag en bartender efter mig som kunde ungefär lika mycket engelska som jag kan turkiska.

Merhaba = Hej
Shekerim = Älskling

Trots min utskällning, kom Raymond efter oss på sin jävla vespa senare på kvällen. Heh, om jag var brutal tidigare på kvällen var det ingenting mot för hur jag var mot honom då. Herregud! På vägen hem hittade vi någon slags väggklocka som låg och skräpade i diktet. "Ska vi se vem som kan kasta den lägnst?". Arga som satan kastade jag först klockan, sedan Emma! En polis kom gående mot oss.

Mina tankar: jag kommer få bo i TURKISKA HÄKTET I NATT! Jag kommer bli ANTASTAD AV TURKISKA BROTTSLINGAR!

Men, polisen började istället stöta på oss så vi går vidare. Tacka vet jag vår svenska charm. Känns bra att ha så trygga poliser som bibehåller ordning och struktur i vardagen.

När vi kom hem bestämde jag och Emma oss för att vi kanske borde sluta fred med hotellpersonalen. Vi vill ju inte att de ska mörda oss när vi sover eller ännu värre: sno våra pass så att vi blir kvar i landet. Så vi gick till baren, sa godnatt och gick och la oss och sov för att sedan, vakna mitt i natten, inte av en tupp utan av en... Telefon! Vi blev inte mördade i sömnen. Något ännu värre drabbade oss...

- Vad är det som låter?
- Jag tror det ringer!
- Har vi en telefon?

Emma svarade. Det visade sig att det var lejonkungens pappa som "ville komma med öl till oss på hotellrummet". Jag började ångra freden.

Söndag: Ja, tuppen väckte oss! Kanske inte var helt oväntat. Solade hela dagen. Mufasa tyckte att det var roligt att hälla is på Emmas rygg. Satte på smörsång på högsta volym stod med armarna utsträckta och sjöng "AJ WIL ÖLWAYS LÖV JO", vilket ledde till flashbacks från första kvällen och rysningar längs ryggraden. Där har vi en sann romantiker/tönt/efterbliven turk/sliskboll.

Min feta utskällning eller verkligheten hade slagit Plåstret som tack och lov lämnade oss någorlunda ifred. Vi var överlyckliga och kunde bada ifred medan vi såg turken-som-måste-vara-släkt-med-bamse-plåser klista fast sig vid någon annan stackars skandinav. Han försökte "hälla is på ryggen knepet" han försökte "sjunga kärleksballader med min falska sångröst kepet" utan lycka! Han försökte till och med med "jag tar på mig en Zlatan tröja och hoppas att hon blir imponerad knepet".

Måndag: En tupp väckte oss förmodligen. Eller den väckte i alla fall mig. Jag städade, lagade frukost och väckte Emma. Hon var betydligt segare än jag var efter ytterligare en natt med Raki. Vi solade hela dagen.

Det två sista dagarna följdes av ännu mer solande och undvikande av viss hotellpersonal. Det kändes lite som om vi valt fel land att resa till då vi inte kunde vara på hotellet, och inte heller i resten av staden eftersom att alla turkar skrek åt en. Alla hade de lärt sig nåt enstaka engelska ord som "Baby" och "Honey", och använde det för att locka in en i sina butiker.

Allra sista dagen lyxade vi till det med Kinamat och fick en hälsopredikan av kocken som tyckte att Rammadam är jättebra för kroppen (och vi var absolut inte källkritiska och svalde informationen och konverterade till Islam i hälsosyfte, såklart) medan vi funderade över vad vi skulle säga när någon folk skulle fråga "Hur har ni haft det på resan?"

Svaret blir: Helt jävla fantastiskt, men helt jävla misserabelt samtidit. Segeblad är en underbar resepartner. Hon är bitter som få men ändå roligare än de flesta!

Shake it up Shekerim!