Jag är dålig på att skriva. Dålig på att uppdatera överhuvudtaget faktiskt. Så mycket bilder har uppdaterats att min blogg är, i alla fall för mig, väldigt trög att ladda upp. Näst intill omöjlig att gå in på med telefonen. Men ibland säger en bild mer än tusen ord och ibland säger en bild ingenting alls, och ibland när man absolut inte har någonting alls att säga så är några bilder bättre än ingenting.
Är tillbaka i hemlandet. Där det är snö upp till fönsterbläcket och solen går ner innan jag vaknat till liv. Luften känns ren och prommenaderna rensar huvudet likt ingenting annat. Jag tycker om den här staden. Samtidigt är den här staden som ett redan uppkört skidspår, på ett sätt som London inte är. Det är inte staden av äventyr även om det är hjärtats hemort. Jag känner mig inte redo att landa här, riktigt än. Jag vet att jag sagt det förut.
England har kanske inte lingonsylt som jag kan ha till gröten om mornarna. England har inte ståtliga barrskogar eller trevliga busschafförer. Jag har varit hemma sedan den tjugoandra januari nu. Varje dag finner jag mig själv jämförandes de båda länderna. När jag klev på bussen häromdagen önskade busschaffören mig ett gott nytt år. "Det skulle aldrig en busschafför i England göra, minsan!", tänkte jag för mig själv. Som om det skulle falla på Sveriges sida i England vs. Sverigevågen.
Jag har i själva verket redan bestämt mig. 2011, England och jag. Mitt huvud är fullt med saker jag vill göra detta år.
Resor, plugg och kärlek!