Kärlek.

Framtiden

Ibland känns framtiden som ett språk jag inte lärt mig tala än.

Madre mia

Watch your behavior in the city of London

Då har mamsen kommit hit. Överlämnat kärlek på 10 tum. Med prickar över bokstäverna. Nu är ju bara problemet att jag lärt mig att skriva utan prickar. Måste gå på en engelskt tangentbords avvänjningsklinik.

Det ar annstrangande att skriva. Är. Ansträngande.

Jag och min kära moder har spenderat alldeles för mycket tid på Starbucks. Camden Market, Primark, We Will Rock You, Hyde Park och resten av mitt liv. Första dagen sa mamma! "Var det längesedan du fick prata sist eller?" För jag pratade i ett medan vi tog oss från punkt A till punkt B.

Det är en sådan fantastisk känsla att få visa det liv jag lever här i storstaden. Ta mamma till mina smultronställen och berätta vart man får den bästa ölen i staden. Det känns som ett kapitel i mitt liv som precis skett. Men det har inte skrivits ner förens jag visat allt. Ett träd som faller i skogen, faller inte om ingen ser det. Ett liv som levs i London, händer inte om man inte får berätta om det och visa det.

Alla ska flytta ifran mig och London. Det ar inte okej. Igar hade en utan mina kara vanner har druckit vodka hela kvallen nar jag kom tillbaka. Jag sa att jag skulle forsoka hitta ett dagjobb, utover mitt nattjobb.

"Jag kan ju forsoka hitta ett jobb till dig ocksa sa slipper du aka hem"

Min van som ar bilmekaniker sa att det var okej. Jag ger dig mitt CV nu sa kan du borja soka. Fem minuter senare var hans CV pa mitt USB och sokandet var i full gang. Efter att ha sokt tre seriosa jobb sa jag pa skamt. "Kan jag soka till det har jobbet ocksa?"

Det var klart att jag kunde. Det hela slutade med att jag sokte jobb i norge at honom som Harfrisor idag fick jag svar

"Vi trenger frisører,ikke bilmekanikker ;) Mvh.Kari Beate"