Det där var Thriller med Micheal Jackson från albumet "Fuck some kids"

Om en till person skickar en förfrågan om jag vill gå med i en grupp som heter något i stil med "RIP Micheal Jackson" eller "Micheal Jackson, king of pop" så ska jag kasta datorn ut genom fönstret.

Inte för att jag tycker att han är dålig. Jag gillar Jackson. Men jag tycker det är så förbannat roligt att den vita negern för en inte allt för lång tid sedan var pedofil, idag är han det störta som hänt musikbranchen.

Var tredje låt som spelas på radion är Thriller. Vart är allas bubblande hat?

Livet

För någon dag sedan satt jag och kollade på tv-tablån i tidningen. Jag fann till mitt stora nöje att en film som jag gillade skulle visas, och blev jätteglad. För det krävs så fruktansvärt lite för att bli förnöjd numera.

Jag minns i ettan på gymnasiet när mamma återigen hade varit och hyrt en ny film, som hela filmen var helt lyriska över att se. Jag suckade bara och gick drog hellre täcket över huvudet. Förstod inte riktigt alla de små detaljerna i livet. Det var så få saker som kunde göra mig riktigt glad, samtidigt som väldigt mycket kunde göra motsatsen.

Nu känner jag att livet är helt annorlunda. Jag kan glädjas åt alla små detaljer i livet. Även såklart alla stora saker som händer. Men samtidigt är det väldigt få saker som kan få mig ur balans.

Jag har vissa tankebanor i huvudet som inte borde vara där. Eller jag har väldigt många. Men jag har även en stark Caroline som säger; "nu tänker du såhär därför att...".

För livet är helt fantastiskt!