England

Står just nu på skavsta flygplats. Det ligger ett par bredvid mig och sover. De irriteras av mitt frenetiska tangentnedtryckande och stirrar ibland upp på mig med trötta ögon. Men, sånt får man ta om man säcker ihop 20 centimeter från datorerna!

Jag, Pumpkin och Cruella Devil har varit på resande fot hela dagen. Vi började resan klockan 9.20 imorse och imorgon klockan 6.40 kommer vårat plan att lämna Sverige.

Vi har fördrivit tiden med kortspel, skrattattacker och massa ätande. Det blir kostsamt att vara på resande fot. Men det kommer det att vara värt! So long!

Comeback

Okej, det var väldigt naivt av mig att tro att jag skulle klara av ett liv utan att denna blogg. Jag måste helt enkelt blotta halva mitt liv. Det är det vår generation är bäst på, så varför inte. Jag är bra på att slänga in låtcitat som ingen annan än jag själv bryr mig om. Så det ska jag fortsätta med. Swallow your pride, but please, don't be shy!

En hel jävla manlighet och massa cricket

Det är med en bitterljuv stämning jag kan meddela att jag och E är hemma igen. Vi är något brunare, några erfarenheter rikare men framför allt, i stort behov av terapi.

Onsdag: Det droppade vatten ifrån taket på flygplanet. Vi fick bara se halva såhär-gör-du-för-att-inte-dö-filmen. Så att säga att vi var skräckslagna, vore en underdrift. En man som såg ut att heta Nils, delade med sig av sån där visdom som bara äldre människor bär på. Det vill säga, han pekade på en Europakarta och sa: ”Här ligger Skandinavien”.

Vi hade för längesedan insett att transfer kanske hade varit en bra grej att ha bokat. Men hade vi bokat transfer? Nej. När vi kom fram till Turkiet hade alla bussar slutat gå och vi var minst sagt långt ifrån vår lägenhet. Men, vi kom fram till Melissa garden som liknade Melrose Place med sin pool i mitten.

Torsdag: Solen sken när vi vaknade av en tupp som gal. Vi gick för att utforska staden och det första vi möttes av var en trevlig turk på vespa (vespa är inget fordon, det är en turkisk penisförlängare) turken visade oss sitt längsta finger och yttrade saker på turkiska som vi inte förstod. Det kan ha betytt ungefär såhär:

1. Dumma turist, jag ska skjuta dig när du sover.
2. Slampa, klä på dig!
3. Lämna mitt land!
4. Du är snygg och äcklig, jag ska knulla dig som bestraffning.

Två personer från hotellet tog med oss på en cool inneklubb. (En av dem med nån slags killvariant av handväska och en som som ut som Raymond i filmen "Rainman") Jag har aldrig blivit så glad när jag hört Darins "money for nothing" som jag blev då. "This is swedish music" skrek jag och E, som om nu det vore någonting att vara stolt över. Efter vårt ytterst coola clubbesök skulle vi bada. Jag och E hoppade snabbt ner i vattnet. Lejonkungens pappa och Saken (Mufasa och Item) följde efter oss. Det var först dagen efter när vi pratade om det som vi kom på att vi badat med, hela deras manlighet. Vilket vi inte riktigt hade som intention.

Fredag: Tuppen väckte oss igen. Lejonkungens pappa ville ha med oss till stranden. Vi ville inte ha någonting med honom, hans manlighet, hans smörsång eller hans rosor att göra. När vi lämnade hotellet för att handla skrek han efter oss:

- Where you going?
- We are going to buy egg.
- Egg?
- Yeah, you know, from the chicken!?
- Chicken?
- We are going to buy food… egg, apples, tomatos.
- Aaah! Dolmates!
(Ja, jag vet att det är hönan som lägger ägg men man ska inte vara så jäkla nogräknad)

Lejonkungens pappa följde efter oss på sin penisförlängare och gav Emma massa turkiska hej-jag-har-ingen-smak-överhuvudtaget-smycken. På kvällen valde vi en promenad framför utgång.

Vi tänkte bada utan manligheten (o-manligheten) den här dagen. Så eftersom att det var tomt på stranden, dök vi i. Det var natt och stranden var tom. Vilka kunde störa oss? Vad skulle kunna hända? Ett par turkar gick förbi och stannade vid vår hög med kläder. "Go away" Skrek jag. "GO AWAY", röt Emma. Men icke, ena turken klädde av sig och hoppade i. "Go away", fortsatte jag att skrika och simmade ifrån honom. Han simmade efter. Okej, han kanske inte förstod engelska. Men med mitt tonläge kan han knappast ha misstolkat det för en kärleksförklaring.

Förbannade traskade vi hem när lejonkungens pappa kom med sin jävla vespa. Jag var arg och jag är inte nådig när jag är förbannad, det kan Emma intyga. Men vi tröstade oss i alla fall med hunden cheese! Vilken vi gick tillbaka för att se dagen efter. Hunden som med hjälp av henna hade fått rosa lugg. Den luggen kan inte ens du tävla med Elin!

Lördag: Att vi blev väckt av en tupp känns ganska uppenbart vid det här laget. Vi åt vår grötfrukost och satte på vad vi trodde var en turkisk musikkanal. (Men som några dagar senare visade sig vara polsk musik) Vi fick se ännu ett dubbat avsnitt av Us5. De stora favoriterna. Vi sjöng med i refrängerna och visste vad alla fem pojkspolingarna hette. Så himla bra musik också. Backstreetboys á la 2007.

Sedan var det till att skynda sig ut till solstolarna om man ville ha plaster. Alla andra feta skandinavier var snabba att ockupera solstolarna. Men vi lyckades även denna dag. Så vi solade och svalkade oss om vartannat. Lejonkungens pappa kom och var allmänt irriterande. Jag började undra varför han inte kan hålla sig till manus. Det vill säga: Varför kan han inte bara brutalt ramla ner för en klippa och DÖ så att jag och E kan träffa ett vårtsvin och en surikat och sjunga Hakuna Matata?

Emma visade hur sofistikerade vuxna människor badar, och hur de inte badar. Man ska tydligen inte bada så vilt som mig. Huvudet ska åtminstone större delen av tiden vara över vattnet, man ska simma en längd bröstsim och sedan kliva upp. Ett plus i kanten är om håret fortfarande är torrt när man kliver upp ur vattnet. När vi kom tillbaka till lägenheten hade städ gjort ännu en fin kreation av våra handdukar. Estetik på hög nivå!

När kvällen närmade sig gjorde vi allt för att undvika alfahanen. Vi satt på våra rum. Njöt av bra musik som Sean Kingston, Sugarbabes och Rihanna. Lyxade till det med tonfisk och pasta. Vi ägnade oss istället åt den enda turken vi visste att vi garanterat gillade: RAAAKI! Vilket bara kunde sluta på ett sätt... Alldeles för många turkar som stöter på en och dålig musik på dansgolvet.

Lagomt lulliga efter efter våra groggar, smög vi förbi baren där vi trodde att alfie var. Vi blev överlyckliga över att ha tagit oss förbi baren. Så vi sprang genom hotelllobbyn. Lejonkungens pappa kom springandes efter oss.

- I don't understand what's wrong. We have fun. Dance. Now you run from me.

Jag försökte förklara för honom att vi var på semester och att han inte ägde oss och att vi inte ville vara med honom och att han var löjlig och att han följde efter oss och vi bara ville ha kul. Saken kom och lugnade ner Mufasa som var sårad.

Vi kom ut till sist och E hittade sig direkt ett kap utan dess like. Emma, som sedan gårdagen införskaffat statusen "Gift, med Golden Retriver, volvo och villa" berättade detta för honom. Han ville ringa henne och även om frästelsen var svår att motstå, klarade hon det.

- I'm merrid!
- So am I, I have two wifes. I can call you when they are sleeping!?

Själv fick jag en bartender efter mig som kunde ungefär lika mycket engelska som jag kan turkiska.

Merhaba = Hej
Shekerim = Älskling

Trots min utskällning, kom Raymond efter oss på sin jävla vespa senare på kvällen. Heh, om jag var brutal tidigare på kvällen var det ingenting mot för hur jag var mot honom då. Herregud! På vägen hem hittade vi någon slags väggklocka som låg och skräpade i diktet. "Ska vi se vem som kan kasta den lägnst?". Arga som satan kastade jag först klockan, sedan Emma! En polis kom gående mot oss.

Mina tankar: jag kommer få bo i TURKISKA HÄKTET I NATT! Jag kommer bli ANTASTAD AV TURKISKA BROTTSLINGAR!

Men, polisen började istället stöta på oss så vi går vidare. Tacka vet jag vår svenska charm. Känns bra att ha så trygga poliser som bibehåller ordning och struktur i vardagen.

När vi kom hem bestämde jag och Emma oss för att vi kanske borde sluta fred med hotellpersonalen. Vi vill ju inte att de ska mörda oss när vi sover eller ännu värre: sno våra pass så att vi blir kvar i landet. Så vi gick till baren, sa godnatt och gick och la oss och sov för att sedan, vakna mitt i natten, inte av en tupp utan av en... Telefon! Vi blev inte mördade i sömnen. Något ännu värre drabbade oss...

- Vad är det som låter?
- Jag tror det ringer!
- Har vi en telefon?

Emma svarade. Det visade sig att det var lejonkungens pappa som "ville komma med öl till oss på hotellrummet". Jag började ångra freden.

Söndag: Ja, tuppen väckte oss! Kanske inte var helt oväntat. Solade hela dagen. Mufasa tyckte att det var roligt att hälla is på Emmas rygg. Satte på smörsång på högsta volym stod med armarna utsträckta och sjöng "AJ WIL ÖLWAYS LÖV JO", vilket ledde till flashbacks från första kvällen och rysningar längs ryggraden. Där har vi en sann romantiker/tönt/efterbliven turk/sliskboll.

Min feta utskällning eller verkligheten hade slagit Plåstret som tack och lov lämnade oss någorlunda ifred. Vi var överlyckliga och kunde bada ifred medan vi såg turken-som-måste-vara-släkt-med-bamse-plåser klista fast sig vid någon annan stackars skandinav. Han försökte "hälla is på ryggen knepet" han försökte "sjunga kärleksballader med min falska sångröst kepet" utan lycka! Han försökte till och med med "jag tar på mig en Zlatan tröja och hoppas att hon blir imponerad knepet".

Måndag: En tupp väckte oss förmodligen. Eller den väckte i alla fall mig. Jag städade, lagade frukost och väckte Emma. Hon var betydligt segare än jag var efter ytterligare en natt med Raki. Vi solade hela dagen.

Det två sista dagarna följdes av ännu mer solande och undvikande av viss hotellpersonal. Det kändes lite som om vi valt fel land att resa till då vi inte kunde vara på hotellet, och inte heller i resten av staden eftersom att alla turkar skrek åt en. Alla hade de lärt sig nåt enstaka engelska ord som "Baby" och "Honey", och använde det för att locka in en i sina butiker.

Allra sista dagen lyxade vi till det med Kinamat och fick en hälsopredikan av kocken som tyckte att Rammadam är jättebra för kroppen (och vi var absolut inte källkritiska och svalde informationen och konverterade till Islam i hälsosyfte, såklart) medan vi funderade över vad vi skulle säga när någon folk skulle fråga "Hur har ni haft det på resan?"

Svaret blir: Helt jävla fantastiskt, men helt jävla misserabelt samtidit. Segeblad är en underbar resepartner. Hon är bitter som få men ändå roligare än de flesta!

Shake it up Shekerim!

Lapphundsvalpar

finska lapphunds valpar. helt
bedårande i flera färger.
familj el till aktiva hem. lev
efter 8v. reg vac mm 9000 kr"

Jag skrattade högt och länge när min morfar kom och undrade vad som var så roligt. Jag pekade på annonsen och han sa bara kort: "dom var ju söta". "Ja!", svarade jag... "Men kolla vad de står under för rubrik... Hemelektronik".

Förbryt mig, förbryt mig, men det är lite så vi pippar här på kuknästornet!

Jag har nu fått hem mina beställda böcker. Eric Eriksson, "Brev till samhället" och "Brev till utlandet". Det är hassan i bokformat. Har bara läst förstnämda ännu. Han skriver till kavli och undrar varför han fått utslag när han använt deras mjukost som hudkräm, skriver till UFO-föreningen och säger att han har massa djur som han ska överlämna till dem, och till en pastor skriver han att jesus ätit ur hans kylskåp och massa massa mer tokas. Om ni inte läst den, så läs!

Jag måste inhandla bikini för snart är det oktober, vilket innebär en sista-minuten med Segel. Det kommer att bli en härlig vecka. Tror att hon är en människa som är rolig att festa med. Livet kommer att vara en fest.

Nile city är det roligaste som finns. Titta på den här, så himla roligt. Helt obegripligt.
http://www.youtube.com/watch?v=noGa5qiw-QQ

Burgare + Ost = Ostburgare

Isabelle: Vill du ha en vanlig hamburgare eller en ostburgare i barnmåltiden?
Dam: Öh, jag tar en vanlig burgare... Men släng på en ostskiva på den!

Det är ungefär så varje dag är på jobbet. Där själva ribban ligger. Men nånstans i all misär finns det alltid nånting att skratta åt. Idag var det Segeblad som hade huvudrollen. Hon ramlar HELA tiden, och hon skrattar alltid som bäst själv. Kunderna i min kassa trodde att hon dött när hon kom upp från golvet igen. "Jävla gräddfil"

Fy fan vad vi är bra!

Då var de över, the good times and the bad. Allt är passé. Igår klockan tre sprang forna Sp3 ut på balkongen. (Med Nv3b som förband) Dagen började med champangefrukost, eller för min del ciderfrukost. Tårögda klasskamrater signerade varandras mössor och kände nostalgi. Den sentimentala biten nådde inte riktigt mig då. Jag kände att det var lite överkurs med massa tårar. Men den nådde mig senare, när jag skulle ta emot mina betyg. Halva jag för att jag ville leva om de här tre åren och den andra halvan för att jag kommer sakna oss, sp3.

Halva klassen är man fortfarande bara bekant med och förmodligen kommer man nu aldrig att bli mer än så. Kommer inte få en möjlighet. Det känns lite ledsamt eftersom att det finns så många roliga människor i klassen som det skulle vara roligt att lära känna, åtminstone bättre.

Efter frukosten var den raka vägen till omklädningsrummen och sminka på sig lite snygghet och slänga på sig blåsan. Sedan fotografering, lunch, stipendieutdelning och den allra sista mentorsträffen. Det började gå upp för mig vilket dag det var. 5 juni 2007, studenten!

Sedan blev det uppställning i korridorerna, beredda på att springa ut. Bara Nv3b stod framför oss. "Nv3b är ni klara". När det var vår tur var det ingen fissång som gällde utan det var sång med ordentligt jävla magstöd. Lastbilsturen var förmodligen roligast. Tvåornas vagn var över all förväntan. Sp2 är fan bäst! Lastbilsturen behövs inte kommenteras, den var så rolig.

Studentskiva. Söta släkten med fina presenter. Efter allas mottagningar skulle klassen samlas i skvadernbacken (mycket mer sofistikerat än busbacken) Jag kom dit halv tio, trodde att alla skulle vara där redan. Klassen bestod av ca tio små söta klassisar. När jag, maxkollegan och Frida skulle gå och kissa konstaterade Frida att det skulle vara mycket lättare om man vore kille. Man behöver inte göra sig iordning, bara att slänga fram den om man ska kissa. Men Frida ville ändå inte vara kille "för dom har ju sånadär jobbiga saker som stånd också". Några Smirenoff Ice senare var vi nere på stan. Jag, Marayah och Shjenni lindade in oss i filtar och beställde varsin god drink. Det blev fler goda drinkar under kvällen. Men den godaste var rosa pantern. Jag morsade på Olof från 9c. Dansade. Berättade för någon att de kände mig, för att sedan berätta samma sak för en annan. "vi var och badade på sporthallen när vi var yngre - typ alla dagar en hel sommar", imorse när jag vaknade kände jag att jag borde påmint honom om att de bastade med oss inne på tjejernas när två par hängpattar kom indinglandes. Och att de kastade mig i vattnet när ingen fick bada eftersom att det blixtrade.

Kvällen slutade med att jag dansade, med Siri och hennes gäng. Men Carro H, Linn, Kim och Agnes. Med de som bevittnat hängbrösten. Med alla.

Nostalgi

Come pick me up

Avsändare
jjocke K31 från Sundsvall i Västernorrlands län
hejhej...
Skickat: Idag kl 00:38
vart ska man ”pick you up”?

Tänkte bara upplysa om fenomenet konstiga-mejl-på-comiunitys fortfarande existerar. Joanna minns du? Det där var för övrigt ett av tre mejl samma kille skickade.

Melodifestivalen och livet

Melodifestivalen, röstning pågår. Katastrof. Jävla Lotta Bromér vinner. Sverige får inga poäng. Sjukt mycket dåliga bidrag för övrigt. Fula flygvärdinnor. Ett jävla dadaism-bidrag i silverförpackning - en nonsenslåt som är i toppen nu. Hua! Mormors kommentar till alla bidrag hon inte förstod sig på var: "Den här var ju frän", "Frän musik" osv.

Har börjat jobba på Wecall också. Det är faktiskt roligt. Speciellt i torsdags när jag pratade med någon John i 20 minuter. Jag tycker om trevliga människor. Tycker mindre om otrevliga människor. Men folk kan inte vara otrevlig mot mig. För jag är alltid trevlig, oavsett vad folk säger, så i slutet på samtalet har till och med de mest genomfrysta gubbarna och kärringarna börjar tina upp. Jag tror minsan att de dammar av leendet och är glad en dag när vi lagt på.

Jag spottade precis på datorn. Mormor tittar fortfarande hoppfullt på röstningen och vid varje tolvpoängare som ska delas ut skriker hon "SWEEEDEN", och sedan "jävlar". Jag tyckte det var komiskt. Men hon tycker förstås att The Ark är fräna. Det får sätta punkt för dagen.

Gustav Vasa och darlakarlarna

Längdskidor idag. På den tiden när jag brukade åka skidor, åkte jag bland det första. Fort och bra! Detta var dock i sexan någon gång. Idag, sex år senare, tar jag mig knappast framåt med ett par skidor och stavar. Förutom när det går nedför, då är problemet snarare att bromsa. Jag lyckades dock att stå på fötterna... nästan hela vägen. Alldeles innan mål ramlade jag mitt framför sp och nv som stod samlade. Herregud, jag är faktiskt lite chockad. Vår fotbollstränare klagade alltid när vi, första uteträningarna på året, skyllde våra tabbar på att det var så länge sedan vi tränade ute. "Man glömmer ju inte bort hur man cyklar bara för att cykeln stått i förrådet över vintern!" Det kanske gäller cyklar... Men det gäller inte skidor, tydligen!