Det är drakbåtsfestivalen i Sundsvall. Jag kände av det lite igår, när mamma kom hem och vi skulle åka på ica bergsgatan för att handla. Det var för mycket folk ute för en vanlig fredag. Fast i och för sig, kanske inte för en fredag med människor som kommit till insikt över att ljusblåa dagar seglat förbi. (Sommaren är kort, det mesta regnar bort)
Jag ids inte åka ner någonting på drakbåtsfestivalen. Så jag har erbjudit mig att vara barnvakt så att tanterna ska få damma klackskorna och röja lite. På så sätt får jag umgås med lill-eddie också. Det är inte fel. Har blivit lite orolig, tänk om han glömmer mig däruppe. Tänk om de glömmer mig? Jag kanske blir en såndär systeryster som man bara träffar på högtiderna och så blir lite nervös inför. Öhö, g..god jul! Jag vill aldrig att det ska bli så. Jag vill hellre att de sparkar mig på smalbenet och skriker. God jul tönt! Inte för att de brukar kalla mig tönt, men om jag hade en valmöjlighet.
- Du kommer väl med bussen och hälsar på mig så att jag får se din nyna ibland?
- Buss? Själv? NEJ!
Jag får iallafall leka med han nu i helgen och sen är det inte så långt till julafton, jo, men vi säger så. Jag har ägnat förmiddagen åt att se 'The Dead poets society', ätit chips tillochmed. Det var sjukt längesedan. Jag minns det som mycket godare. Det var fan inte gott. Dessutom fick jag så ont i magen att jag blev avskräckt från de små friterade pärerna! Förbannat ont det vill säga. Men, filmen var bra, det är nåt med den. Det var bara vid ett tillfälle jag inte gillade den. När han gick in i tjejen som han gillades klassrum och läste en dikt inför hela hennes klass. Säger kanske inte de som inte sett filmen någonting. Men jag skämdes, sådär som jag skäms över Madicken. Sådär innerligt, byt kanal, jag dööör nu. Jag är en dead poet, nu.
Jag känner mig insvettad i min tröja. Lampan gick sönder när jag tänkte duscha förut. Så i vårt badrum är det becksvart. Mamma byter den nu så då får jag duscha. Woho! Så var det problemet löst, nu återstår bara lite svält i Afrika och sådär. Men duschen är FIXAD!
Igår var jag hos morfar och tittade på möbler + att han visade mig någon utställning om en gubbe som bodde på alnö och blev 38 år. Han hade gjort oljemålningar, karikatyrer, dikter och mycket, mycket mer. Morfar var så imponerad och pratade mycket. Jag träffar inte morfar ofta men jag värderar våra stunder högt. Han låter så vis. Han är en såndär som alla lyssnar på när han talar. Hans ord har mer betydelse än innebörden. Sån vill jag också bli - gråhårig, vis och en sån som alla lyssnar på, mer än nödvändigt. Nu låter det som om jag inte kan vänta tills jag blir gråhårig, men det är mera åldersvis jag vill bli, livserfaren. Han får en alltid att känna sig så stor också. Trots sin vishet är han aldrig en sån som lilla-du:ar en. Han njuter alltid av det han får av livet och ser livet som världens godaste dryck, njuter av varje klunk.
Ciao!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar