Det är när man försöker hitta sig själv som man tappar bort sig, jag har gett upp sökandet. Tror jag hittat mig själv därav. Det känns skönt att säga att jag bryr mig om annat än vad andra tycker om mig, skulle nog aldrig sagt det för ett år sedan. Om en månad är jag arton och det känns ännu bättre att säga. 9/11, katastrofernas dag. Fast jag föddes och det väger väl upp allt. Oh, det kallas självgodhet och jag gillar att mixa det med ironi!
Det här har varit en underbar sommar. Jag har haft the time of my life och mycket av det kan jag tacka mina vänner för. Mamma har varit borta mer än förra sommaren. Jag har vuxit in i det där med eget hushåll, kanske kommer lägga pengarna på för mycket onödigt ibland, men mamma jag lovar att åtminstone hälften ska gå till makaroner och tvättmedel. (Sen man svurit aldrig mera äta nudlar ifrån Tokyo) Jag behöver inte mamma under samma tak längre. Det känns väldigt befriande, eftersom att jag ska klara av att bo själv om en månad, och jag vet att för dryga året sedan var hon mitt träben. Den jag är idag är hennes förtjänst. Det är bara när jag har feber som jag verkligen saknar henne och hennes verklighets beskyddande atmosfär. Men då är väl både jag och resten av Sundsvall morsgrisar, åtminstone så vet jag att mina vänner är likadana i det läget. Den som kommer drabbas av mina PMS-anfall i famtiden det återstår att se. Kanske kan ringa upp henne med utskällningar en gång i månaden. Jag är HEMSK men besitter iallafall den insikten om mig själv. Låt oss säga att det är positivt. För övrigt är jag bara en light version av mamma. Så hon kommer säkert ringa mig tillbaka med värre uttömningar.
Idag skulle jag och pumpa med Siri, men jag kom för sent så jag pumpade själv i gymmet istället. Jag börjar komma igång med tränandet såhär lagom till skolstarten. Snart får träningsverket tillbaka sitt gamla schema också, hoppas jag, så att jag kan bli sådär ambitiös när det gäller träning som i våras. För då jävlar var jag hulken. Joanna också. Jag försöker ignorera det faktum att jag inte ser ut som jag vill se ut. Det går ganska bra, förutom när man ligger på tranan och frågar sig själv är det såhär hela sundsvall ser ut? Vk låg med mig på en gräsmatta och konstaterade att det bara är eliten som ser ut sådär. EGO-eliten dvs. Förresten så låg vi inte på gräsmattan, vi låg där och pratade. Jag plockade alla blåklockor inom räckhåll och drog av bladen på dem, klockan kanske är mer rätt att säga.
Mamma packade ner alla våra filmer innan hon åkte upp sist. Då menar jag verkligen alla. Hon lämnade inte ens min My little ponny film, eller alla Nile city-avsnitten. Jag var på dåligt humör igår och tänkte vända humöret med lite Robert Gustafsson men NEJ, han låg inte där han brukade och väntade på mig. (okej, det där lät värre en vk på en gräsmatta) Jag måste ringa mamsi och be henne ta med lite av min dåliga humor tillbaka. Min dåliga humor = Nile city, Undercover brother och Little nicky! Sedan måste hon självklart ta med sig mina barnfilmer. Hur ska jag annars klara av livet själv här i Sundsvall? Det går ju bara inte för sig.
Jag lärde min lillebror lite spanska idag, caca = hej och hejdå. Detta lärde jag honom alldeles efter han sagt att han saknade mig. Jag är elak. När vi la på telefonen sa jag Caca, han svarade Caca. Det är inte så roligt egentligen men han är för liten för grövre ord. Jag har redan fått en hel gård av ungar att säga Task med mitt onödiga Ska du flytta upp till norrland och smeka isbjörnstaskar nu, Eddie?
Det var allt, eller ingenting, med stora bokstäver efter punkt. Ciao!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar