Mjau!

Katten är över förväntan. Jag kommer klara ett liv helt själv i min lilla etta på Östermalm. Så är det bara. Hon buffar nosen emot kinden när jag sover och kurrar tätt intill mig.

Igår var Joanna och Siri här. Fick höra om allt som försiggår i Joannas liv. Det är inte lite det inte. Siri har varit nere och besökt Torgnys nya boning. Jag har sovit. Joanna har varit på brandövningar och släckt eld med vitt pulver. Jag har packat. Jag har gjort mer också. Men alla verkar vara så effektiva med sin sista sommarlovs tid och jag sitter hemma i en ekande lägenhet och möglar. Nästa sommar är jag arton och då ska jag ta med mig Siri och flänga på krogen varje lördag. I vinter också, men då är vår lilla 89:a bara sjutton. Sirk F17, skulle jag ha sagt från och med måndag den elfte om vi fortfarande hade haft vår lunarstormtid. Men nu får det räcka med att fråga hur gammal hon är ibland och skratta lite lagom.

J: Du fyller år snart, det är typ en halv månad.
C: Typ en och en halv.
J: Vaddå en och en halv?
C: Men ja, det är ju hela augusti kvar också.

Jag vet att det inte är juli, men på nåt sjukt vänster har jag fått för mig att det var längre än vad det är. Jag har önskat mig en ny soffa. Jag misstänker att jag kommer få en fucking dammsugare. Häromdagen när jag stod och dammsög, slog det mig nämligen att jag var i behov av en sådan, och eftersom att vi nyligen köpt en ny dammsugare, frågade jag mamma vart våran gamla var. Slängd, tydligen! Peter då? Har han någon gammal dammsugare? Mamma verkade lite bekymrad över min plötsliga dammsugarinsikt. Det där löser sig, sa hon tvärt. Jippie, tänkte jag. Jag får en DAMMSUGARE! Då kan jag leva ut min analafixering och suga golvet kliniskt rent. Yeyh! För analfixeing, det har jag verkligen. Det är därför katten kommer springandes med fetaste dammråttorna i pälsen när den varit under min säng. Just därför!

Det är sjukt hur mycket roligt jag gjort i sommar. Samtidigt är det sjukt hur mycket tid jag har ödslat till ingenting. Yran är faktiskt sommaren höjdpunkt. Egentligen så är kanske just den, hela det där roliga som jag gjort, men den väger upp alla dåliga hårdagar då man inte ens vill gå utanför dörren.

Skola på måndag. Jag har halvt sett fram emot det de senaste veckorna. Men ångesten böjar smyga sig på. Mest för att man inte träffat alla på så länge och ja, det bor lite ytlighet i min klass. Vk och jag satt och pratade om det där idag. Jag vill inte ha några, hur många kilo har hon gått upp, vilken ful frisyr hon har skaffat, vilka fula kläder hon har köpt-blickar. Jag ha inte klippt mitt hår på hela sommaren så det är egentligen mest en förklaring, vad jag köper för kläder de bryr jag mig inte om klassen tycker om för det är inte jag. Det är rekvisita som affärerna står för och jag gillar. Jag är så sjukt rädd för ytlighet, så sjukt rädd för ytlighet att jag är förbannat ytlig. Det är faktiskt inte heller det att jag tror att dess blickar kommer utbytas. Jag trodde det tills förut idag då jag fick ett konstaterande. Ja, vissa fördomar verkar alltid visa sig vara mer än bara fördomar.

Imorgon ska flickorna på Selångermarknad och åka karusell. Jag känner mig folkskygg och vet inte om jag ids följa med. Jag har ju katten, tomma flyttkartonger och TV! (Everything is on TV!)

Ciao!