Felsägningar, dumma yttranden och felhörningar kanske är det roligaste som finns. Därför ska jag hörmed uppdatera några.
Ett upprop en tidig morgon första året under gymnasiet. Läraren:
- Anders En... (inget svar) ANDERS EN? Är Anders En här idag?
Nån knuffar till mig.
- Jaha, Andersén. Jag trodde vi hade någon ny. Anders En. Jag är här!
Det tog bara ett år innan jag slutade kallas Anders.
Disskusion en sen natt på jobbet om tidningsannonser. En permobil var till salu och Patricia yttrar:
- Att de inte har en pedal på dem där. (En kort tystnad) Eller det är ju oftast som inte benen funkar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar