Kära Herrn/Översittaren...

Då var sex and the city-boxen avverkad. Att kvinnor alltid ska jämföra reltioner med serien, råder ingen tvekan om. Det är med all säkerhet fler än jag som kan säga: "Det är ungefär som när Carrie..."

Det är inte längre höst ute. Första snön har redan fallit och jag vill redan att den ska tina och ge mig en glimt av det gröna leendet som sover inunder. Jag blir så rastlös och trött på samma gång den här årstiden. Jag vill bara ut och upptäcka alla världar som kanske gömmer sig bakom nästa gathörn. Samtidigt gör mörkret mig så trött att allt jag duger till är gamla repriser och alldeles för många koppar te... För många koppar kaffe.

Men det är nog bara att räta på ryggen. Lira några fler ackord på livet. Vem vet, jag kanske skiver en fin låt tillslut. Kanske till och med den här vintern.

"Burgare bra, så slutar det bra." Och än är vi i början, inte sant? (Den första stavningen var en arbetsskada, inte dyslexi)

Dags att räta på ryggen nu och leva! Livet är underbart!