Gud vad jag blir nostalgiskt. 1994 - det året då jag gick på sexårs och hellre räknade i tvåornas mattebok än lekte. Jag samlade på hockeykort och trodde att vuxna hade ögon i nacken... För det sa min mamma! Krokodilen Jimmie trodde å andra sidan att det var nermalda daggmaskar i hamburgare, för det hade pappa sagt. Krokodilen hade väl haft sin åttonde hjärnskakning och jag fick en lillebror som var så blå när han föddes att jag trodde att mamma fött en neger. "Maja, Maja, har mamma fött en neger?" Var mina första ord när jag besökte lillkisen på sjukhuset!
1996 skulle jag få ytterligare ett småsyskon. Det var då andra gången jag var övertygad om att få en syster. Andra gången min lovade (av Gud) och förväntade syster föddes med snopp.
Två år senare fick jag ytterligare en syster med köttslamsa mellan benen. Var det navelsträngen som satt på fel ställe tro? Jag kan klippa bort den! Döp henne till Felicia! De döpte mina systrar till Fabian, Eddie och Emanuel. Sen har jag storebror Jimmie också. Tufft att vara enda killen i familjen.
Ps. Jag älskar mina systrar, med eller utan testosteron. Ds.
2 kommentarer:
jag förstår att din barndom måste ha varit väldigt traumatisk så jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag aldrig gav dig nån syster ;)
Äeh, jag har ju Eddie. Min sötaste lilla mjukis. Ibland ser han att man är ledsen, som den där dagen i september, då kommer han och kramar en länge utan att säga nåt. Då vet jag att jag inte behöver någon syster! Men säg ingenting åt honom, hans manlighet kanske tar illa upp ;)
Skicka en kommentar