Queen

Med tio minuter kvar så kom jag på att jag gjort en massa roliga saker idag, men att jag faktsikt inte lurat någon. Planerade ihop med Paprika att jag skulle skicka ett massutskick typ "jag måste tyvärr meddela att jag inte kan komma idag" till folk man inte har några planer med! Men näe.

Ringde istället i skrivandets stund till Emma och sa att en gammal flamma skulle ha upplärning på jobbet till veckan. He, he.

- NEEJ! Det kan inte vara sant. Vad hemskt.
- Emma, vad är klockan?
- Tolv!
- Näe, inte rikgit va?!
- Okej, några minuter i.
- Vad där det för datum?
- Andra, nej första... Nej, du skojar med mig!

Vem vet!

Dagen har varit underbar. Steg upp imorse, städade, lagade mat, bakade paj och var och handlade. Spelade queen på hög volym. Klockan halv fem kom mormor och Kerstin!

Vi diskuterade det faktum att mormors tårkanaler är kopplade till skratt, sorg, glädje, stolthet... Ja, alla känslor! Vet inte hur många gånger jag sa "nu gråter mormor". En gång under kvällen sa mormor till och med "Jag kommer att gråta när de spelar den här låten". Notera att hon även grät när hon sa det! Hon gråter alltså även när hon planerar att gråta.

Jag hoppas att jag och mina vänner också sitter om 40 år och skrattar åt de killar vi dejtat genom åren. Om hur vi lånat varandras mammatröjor, och delat glädje genom åren.

Efter middagen bar det såklart iväg till tonhallen. Spelningen började med "We will rock you", följt av "we are the champions". Hela konserten var fantastiskt bra. Så maffigt. Från "One vision" i mitten, klev den upp ytterligare ett steg och blev helt faktastisk. "One vision" var rockbandets stund i rampljuset och de var fantastiskt duktiga! När vi åkte på spelningen sa jag att de kommer att köra "The show must go on" som slutnummer. Jag var stensäker. De körde den näst sist. "Don't stop me now" var sista numret. Publiken stod upp hela sista låten.

Fantastiskt.