Framtidsplaner

Jag har lyft pa stenar i huvudet fram och tillbaka! Ena dagen vill jag stanna i London, andra dagen sa vill jag hem.

Sa igar, var det annu en avskedsfest. Jag har varit med om fler avsked det senaste aret, an vad jag har varit totalt satt i hela mitt liv. Folk kommer och gar. Stannar i formaket till hjartat sedan drar de vidare. Aven de som kommer in pa djupet forsvinner. Det har ar inte staden dar man kan varandras mellannamn och vet hur folk vill ha sitt kaffe.

Jag borjar bli trott pa det. Jag borjar sakna min pappa, min mormor, nara vanner, familjemiddagar. Jag alskar London och alla mina vanner har. Jag ar bara sa trott pa avsked. Pa att jobba dubbelt sa mycket som hemma, tjana halften sa lite, samtidigt som det kostar mer att leva har.

Jag vill ut och resa, jag vill se varlden. Asien, Australien, spanien, amsterdam. Jag vill ut och traffa alla de vanner jag skaffat som ar placerade varlden over. Lara mig hur de vill ha sitt kaffe. Lara mig mellannamn.

Jag tror att jag kommer hem ett tag, i oktober. For att traffa alla manniskor som jag alskar och saknar. Forsoka jobba ihop pengar. Aka ut och resa.

Sedan, om staden vill ha mig tillbaka, kanske jag landar i Lodnon igen!