Forsta kvallerna spenderades med Carros tremenningar som var i elva tolv ars alder. Wilma och Natalie. Sa fantastiskt sota tjejer som badade och solade med oss hela dagarna. Sa fort Natalie ville bestalla glass var det Ben & Jerrys Cookie Dough som stod pa menyn. Alltid tvingade hon mig att bestalla den for att jag kunde uttala glassnamnet. Flickorna fick lara sig inbakade flator och flator hade vi hela tiden. Jag var obesegrad mastare pa att sta pa handerna. Av tva likadana strand racketar, ville jag ha den med solen, Wilma ville ha den med en gra delfin, jag ville ha den med svart handtag, sa vi kom alltid overens.
Gibraltar var som att aka hem. Plotsligt helle GB glass inte Frigo, som det gor i Spanien, utan Walls, som det gor i England. Valutan var Pund och de roda telefonkioskerna var overallt. Aporna i berget var fantastiskt sota. Herr Nilssons overallt.
Forsta lordagen akte vi till Chorro, en liten sjo en timme utanfor Torremolinos. Hog musik, Alejandro i allsang, korsdrag och rom och cola. Baksatet var en bra plats. Nar vi val kom fram hyrde vi en trampbat och mitt ute pa sjon stannade vi och badade, solade och pratade.
Carros bror kom efter dryga veckan. Hans spontana anda spred sig annu mer over oss redan spontana sjalar. "Jag ar inte blyg ja". Var den standiga, och ack sa sanna repliken. Vattenpipa, kareoke, spannish garden, cocktailkvallar, frukost pa balkongen. Frukost pa sangen. Ol nar helst vi kande for det. Vi lyckades kvall efter kvall komma hem efter frukost tid.
Carolines grannar var fantastiska sjalar som bjod oss over pa grillning den forsta kvallen de kom. Vilket slutade som en enda cocktail fest. Den foljdes av ett tillbakabjudande av middag dar jag och Carran stod for matlagning.
Egentltligen har bilder alltid sagt mer an ord. Speciellt mer an mina ord for jag tycks bara vilja gora listor istallet for att bilda meningar pa sista tiden.
Har har ni i alla fall spanien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar