Ovälkommen åter

Eftersom att vår kära Sara-Maria ska flytta in med sin pojkvän, Kim-Evert, har fyra personen varit och tittat på hennes rum.

I onsdags var första personen här, och efter en rundtur kom hon in och hälsade på alla som satt samlade i köket. Hon ställde fråga på fråga. "Hur gör ni när ni lagat mat?" Vaddå hur vi gör? Ska vi koka någonting använder vi kastrull ska vi steka brukar vi stekpannan. Baka, det gör vi i ugnen.

- Äter ni mycket fisk här hemma?
- Fisk?
- Ja, jag tål inte lukten av varm fisk.
- Tål inte?

Det visade sig att tjejen som såg ut att heta Eva-Greta och som jag därför väljer att kalla Rut, hade astma och får astmaattacker vid lukten av varm visk. Patricia som satt med en tallrik (varma) räkor framför sig frågade hur det var med räkor. "Nej, de är ju kalla", svarade Rut.

Att hon stod med fingrarna i byxlinningen och hade axlarna vid öronen och gungade från sida till sida, det är bara pricken över i:et. Det enda jag tänkte var, ska hon gå snart och aldrig komma tillbaka? När hon väl gick sa Julle glatt:

- Hon var ju jättebra, henne tar vi.

Efter att alla tjejer varit och kollat hade jag ett krav. INTE FISKEN!

Att bota rastlöshet...

Jag hittade en skiva som Sirconomix har gjort till mig. Sirconomix är Siris namn som gladiator. Mitt var Carkonomix. Jag glömde att träna min gladiator (ett spel på internet) så Carkonomix blev fet och förlorade hela tiden. Det hör nog inte riktigt hit, egentligen! Hur som helt så fann jag denna skivan väldigt roande när staden sov och vintern regnade bort. På skivan stod det "Yran o6", en tid då jag var blond och minst lika cool som jag är nu.






Höjden av lathet: De finaste bilderna var egentligen stående. Men eftersom att de var sparade på en skiva orkade jag inte spara om dem för att vända på dem och lägga upp dem. Men jag orkar däremot förklara detta, duktigt, Caroline! Duktigt!

Tisdag morgon

Persiennerna är nere. Huvudet är tungt. Rastlösheten är stor. Vad gör man när man vaknar klockan halv sex på morgonen och Sundsvall fortfarande sover djupt? Jag är så rastlös att jag nästan köpte en dammsugare på tv-shop.

Jag hatar Tv-shop!

English is a svårt språk

Inatt har vi disskuterat hur jobbigt det är med engelska gäster. Att komma på vad saker heter på engelska. Jag har hela sommaren kallat parasoller för "big yellow umbrellas" när jag talat med vår engelsktalande serveringsvärd.

En gång skulle jag be honom slänga kartongerna som stod i gången. "The cartoons", översatte jag så fint kartongerna till.

Serier vaddå, sa du?

Vad heter potatisgratäng på engelska? Hur fan kan man smidigt säga "Då blir det sextiofyra kronor, du kan köra fram till luckan". Simu sa i alla fall: "Drive to the window".

Men det roligaste är nog när det inte ens kan engelska. En gång kom det en buss med invandrare som ingen kunde svenska och som alla ville ha kaffe. Då är det såklart slut på bönor i kaffemaskinen. Jag, stressad, för att ingen fattar vad jag säger och jag inte fattar vad någon annan säger, fyller då på kaffebönor I HÅLET FÖR DISKMEDEL! Det är ju fan som analsex för den stackars kaffemaskinen. Sen var den pajad!

Godnatt, eller GOODNIGHT as we säy in ENGCOUNTRY!

Jimmy berättar en historia

- Det var en kille om brukade bo hos oss när jag var liten. Han kunde inte säga R, så när han skulle säga "myra" sa han "mora".
- Kunde han inte säga Y heller?
- Jo, han kunde inte säga R så han sa "mora" istället för "myra".
- MEN DU SÄGER JU R. DITT JÄVLA PUCKO!

Lillgammal?

Min söta lillebror, 12 år, hade ett väldigt fint namn på msn.

"Att fela är mänskligt, att förlåta gudomligt."

Nytt år: glöm inte mitt motto!

BURGARE BRA, SÅ SLUTARÄ BRA!

Det där med nyårslöften

Jag tappade upp ett varmt bad igår kväll. Tänkte att det skulle bli avslappnande och skönt. Ämnet på radion var "vad vill du uträtta detta år". Trevligt ämne, kan man kanske tycka. För säga vad man vill om nyårslöften, men det är egentligen en ganska fin tanke. Alla vill ha en nystart! Även om jag egentligen tycker att man borde kunna ge sig löften oavsett om det är artonde juni eller trettioförsta december!

Hursomhelst, första personen som ringer in berättar att hon vill träffa en man. Som hon kan fiska med. Som hon kan dela livet med. "Är detta någonting du sökt länge", undrade programledaren. Vilket ledde henne in på en lång historia om hur hon varit gift två gånger. Men också blivit änka två gånger. Usch!

Nästa person som ringde in skulle bygga ett hus. Gud så spännande, tyckte jag. Någon som ska uträtta något här i livet. "Hur kommer sig detta", undrade programledaren. I det långa svaret som kom berättade damen om hur hennes hus brunnit ner 2008. Hennes alla hundarna och katter hade brunnit inne. Mannen hade fått tredje gradens brännskador. Tydligen hade de fött upp hundar i generationer, vilka nu alla hade dött.

Blir denna miserabla tillvaron bättre bara för att det är 2009 och inte 2008? Kommer alla löften om förbättring och förändring ur missöden, misslyckanden och olycka?

Underbart tänkte jag när jag och såg verkligen fram emot ett ljust 2009. Efter badet kände jag mig avslappnad och nöjd med tillvaron!

Senaste nytt om Caroline

"Blondiner, Caroline Andersen får munnen full! - Se otroliga Caroline Andersen ha sex med anonym man."

Då var det sagt också. För ni minns väl min nya identitet?

Löften om en NOLLÅTTA- uppdatering

Ännu ett år försvann fortare än kvickt. Förra nyårsnatten jobbade jag, hann aldrig riktigt välkomna det nya året, eller ta avsked av det gamla. Vad gjorde jag denna nyårsnatten? Jo, jag jobbade. Därför tar jag mig ett inlägg till att ta avsked från det som varit.

Efter studenten fick jag mitt första riktiga jobb. Visst, jag hade haft lite småjobb innan. Allt från brödförsäljning, tidningsförsäljning, telefonförsäljning till fastighetsskötsel. Detta riktiga jobb har jag hårt hållt fast vid. Nollåtta blev ett år då detta jobbet blev som roligast. I Januari fick jag gå upp som trainee. I maj fick jag vara med på öppningen av en ny restaurang i birsta. Nyöppningar är roliga. Tempo, mycket folk, förbannat hög försäljning. Öka! Skynda! FORTARE!

Bara någon vecka efter öppningen i birsta, skulle ytterligare en restaurang öppnas. Östersund! Jag, Carran och Emma fick chansen att åka. Det blev en härlig blandning av jobb och vardag. Träffade folk från hela Sverige som också rest till Östersund för att hjälpa till och lära upp den nya personalen. I Östersund stannade jag större delen av maj och delar av Juni.

När jag kom hem fick jag gå bärande pass. Vilket också var roligt. Jag växer med ansvar, och även om det ofta var väldigt jobbigt, var det också roligt!

Gatufesten kom. Jag fick ledigt hela torsdagen och hela lördagen. Eskobar var ett fiasko. Tingsek genialisk.

Efter ett antal utgångar (onsdag, fredag och lördag några veckor i rad) var det dags för Yran och jag fick återvända till kära Östersund. Innan vi åkte till frösö kollade vi in festivalområdet, och tog varsin öl i hamnen. Eftersom att stugorna var fullbokade blev det tält som gällde. Vilket var lyckat... Så länge det var sol. Första dagen låg vi i solen, drack kall öl. Vi gick ner till bryggan och badade med en öl på kylning i vattnet och en varsin i handen. Vi åkte karuseller, drack ännu mer öl. Festade i grannarnas buss, festade i grannarnas husvagn. Gjorde (gnugg)tatueringar! Åt en vegetarisk tunnbrödsrulle.

- Jag skulle vilja ha en vegetarsk tunnbrödsrulle.
- Bara så du vet så är det ingen korv i den!
- Näe, den är ju vegetarisk?
- Ja!

September var en månad som tog avsked av augusti. Det gjorde jag också. Med hela mitt hjärta. Jag fyllde tjugo. Micke på jobbet fick en liten Eira.

I Oktober bokade jag och Elin en bartenderutbildning. För även om det varit tryggt med nuvarande jobb. Måste man våga också!

I November reste jag till Turku, såg brolle junior och tappade bort vår hytt. Fick brolles autograf på överarmen och Englund tog ut sin ilska i sura fisar. Stannade i Uppsala på hemvägen och fick se min kära vän Agnes nya hem. Passade på att hälsa på familjen Norman också. Härliga människor fyllda med kärlek. Det är alltid en så varm känsla över deras hem. Sötaste där var när Lotta stod och lagade mat och Gabriel åtta år kommer och drar Lotta i tröjan.

- Mamma?
- Ja!
- Kände du första apmänniskan?

Han verkade ganska förvånad när svaret blev nej.

I december firade jag (hör och häpna) jul! Den firades hos Anki och Janne i Juniskär. Massa prat, god mat, skämtande och härlig stämning. Sedan blev det utgång på kvällen.

Hejdå det gamla, nu välkomnar jag det nya!

Dagen då MAMMA skaffade facebook

Corro säger:
Jaså! Visste inte du att det är för oss som föddes efter färgtvn kom?

Monica säger:
nähääää för mina vänner finns oxå där

Monica säger:
jag har lagt till marcus som vän

Corro säger:
DÅ ÄR DE OCKSÅ FÖRVÄXTA FJORTISAR!

Monica säger:
nu gjorde du ullis ledsen

Corro säger:
Torka tårarna, ni har ju fortfarande ljussignaler!

Corro säger:
Jaså, varför har du lagt till honom? Du går bara ner i åldrarba PERVO!

Corro säger:
Du är kär i honom, ERKÄNN!

Monica säger:
nu var du elak

Corro säger:
Okej! Han är faktiskt vuxen, så nu var jag elak. Lammköttjägare då?

Monica säger:
tack det känns bättre

Corro säger:
Bra! Är det Adrian på bilden?

Monica säger:
nää känner du inte igen din egen bror

Corro säger:
Jag tyckte det såg ut som fabian, men du ger alltid bort våra barnkläder så ibland kan jag se mig själv vandra på stan för arton år sedan.

Corro säger:
Jobbigt det där...

Corro säger:
Har du blivit vän med honom på riktigt? För då tycker jag att du är jävligt pinsam!

Monica säger:
varför då

Corro säger:
Men har du det?

Monica säger:
jag råkade skicka fel

Monica säger:
förstod inte hur man gjorde

Corro säger:
Men, vafan! Mamma Lappträsk kan ju inte börja lägga till mina vänner på facebook.

Monica säger:
vaffö inte då

Corro säger:
NÄ! JAG SA JU DET! NI GAMMKÄRRINGAR SKA INTE VARA INNE PÅ FACEBOOK!

Monica säger:
nu är du elak