Hösten på intåg

Nu är den här. Färgerna är här. Den friska luften är här. De kalla kvällarna. Raggsockeväder och vaniljte kvällar. Mitt londonliv har varit väldigt färglöst på senaste tiden. Ni vet hur vardagsliv kan bli. När man bara fokuserar på jobb timmarna mellan de att man vaknar och går och lägger sig.

Färgblind skulle jag vilja kalla det.

För det är höst nu och färggrannarne än någonsin men jag ser det inte. A och CH kommer hit nu i veckan. Livet får färg.

Hösten

Väntar på bussen. Det kommer rökmoln från min mun. Jag huttrar. Det är kallt. Alla säger att jag borde vara van. Sverige är kallare.

Idag vandrade jag längs med Hyde Park. Parken är fortfarande grön. Inga vackra höstfärger. Inga brandgula träd, inge höströda löv. Den här bilden är från idag.

Hösten har aldrig varit min månad. Men nu när jag inte har den. Saknar jag den.

Skepp å'hoj Pirater!

Då var det dags att planera. Styra båten i en riktning. Väja för isberg och hitta nya paradis.

Den här skutan styr in i Sundsvalls hamn alldeles före jul. Den tjugoandra december kommer jag hem igen. Ger famntag till alla älskade innan jag ska på en annan upptäcksfärd i februari - Thailand.

Sen bokar jag hemresa från Thailand till England! Bortresa.

Jag ser land inom räckhåll!

Kärlek.

Framtiden

Ibland känns framtiden som ett språk jag inte lärt mig tala än.

Madre mia

Watch your behavior in the city of London

Då har mamsen kommit hit. Överlämnat kärlek på 10 tum. Med prickar över bokstäverna. Nu är ju bara problemet att jag lärt mig att skriva utan prickar. Måste gå på en engelskt tangentbords avvänjningsklinik.

Det ar annstrangande att skriva. Är. Ansträngande.

Jag och min kära moder har spenderat alldeles för mycket tid på Starbucks. Camden Market, Primark, We Will Rock You, Hyde Park och resten av mitt liv. Första dagen sa mamma! "Var det längesedan du fick prata sist eller?" För jag pratade i ett medan vi tog oss från punkt A till punkt B.

Det är en sådan fantastisk känsla att få visa det liv jag lever här i storstaden. Ta mamma till mina smultronställen och berätta vart man får den bästa ölen i staden. Det känns som ett kapitel i mitt liv som precis skett. Men det har inte skrivits ner förens jag visat allt. Ett träd som faller i skogen, faller inte om ingen ser det. Ett liv som levs i London, händer inte om man inte får berätta om det och visa det.

Alla ska flytta ifran mig och London. Det ar inte okej. Igar hade en utan mina kara vanner har druckit vodka hela kvallen nar jag kom tillbaka. Jag sa att jag skulle forsoka hitta ett dagjobb, utover mitt nattjobb.

"Jag kan ju forsoka hitta ett jobb till dig ocksa sa slipper du aka hem"

Min van som ar bilmekaniker sa att det var okej. Jag ger dig mitt CV nu sa kan du borja soka. Fem minuter senare var hans CV pa mitt USB och sokandet var i full gang. Efter att ha sokt tre seriosa jobb sa jag pa skamt. "Kan jag soka till det har jobbet ocksa?"

Det var klart att jag kunde. Det hela slutade med att jag sokte jobb i norge at honom som Harfrisor idag fick jag svar

"Vi trenger frisører,ikke bilmekanikker ;) Mvh.Kari Beate"

Svenska spraket

Finner mig sjalv lyssnandes pa svensk musik. Winnerback. Lasa svensk poesi. Det ar nagot varmt och bekant i prickarna over a:na. Nagot varmt och bekant. Ord som letar sig in i det vraerna av hjartat som inte engelskan kan. Jag kanner doften av torpet pa alno efter att det statt tomt hela vintern. Hor hur nyfallen kramsno later under skon. Kanner hur tarna fryser till is och inte ar varma forens morgonen darpa. Kanner doften av regnet som faller mot asfalten.

Jag kan hora alla sanger pa engelska ocksa, men jag kan inte kanna dem, pa samma satt.