onsdag, juni 06, 2007

Fy fan vad vi är bra!

Då var de över, the good times and the bad. Allt är passé. Igår klockan tre sprang forna Sp3 ut på balkongen. (Med Nv3b som förband) Dagen började med champangefrukost, eller för min del ciderfrukost. Tårögda klasskamrater signerade varandras mössor och kände nostalgi. Den sentimentala biten nådde inte riktigt mig då. Jag kände att det var lite överkurs med massa tårar. Men den nådde mig senare, när jag skulle ta emot mina betyg. Halva jag för att jag ville leva om de här tre åren och den andra halvan för att jag kommer sakna oss, sp3.

Halva klassen är man fortfarande bara bekant med och förmodligen kommer man nu aldrig att bli mer än så. Kommer inte få en möjlighet. Det känns lite ledsamt eftersom att det finns så många roliga människor i klassen som det skulle vara roligt att lära känna, åtminstone bättre.

Efter frukosten var den raka vägen till omklädningsrummen och sminka på sig lite snygghet och slänga på sig blåsan. Sedan fotografering, lunch, stipendieutdelning och den allra sista mentorsträffen. Det började gå upp för mig vilket dag det var. 5 juni 2007, studenten!

Sedan blev det uppställning i korridorerna, beredda på att springa ut. Bara Nv3b stod framför oss. "Nv3b är ni klara". När det var vår tur var det ingen fissång som gällde utan det var sång med ordentligt jävla magstöd. Lastbilsturen var förmodligen roligast. Tvåornas vagn var över all förväntan. Sp2 är fan bäst! Lastbilsturen behövs inte kommenteras, den var så rolig.

Studentskiva. Söta släkten med fina presenter. Efter allas mottagningar skulle klassen samlas i skvadernbacken (mycket mer sofistikerat än busbacken) Jag kom dit halv tio, trodde att alla skulle vara där redan. Klassen bestod av ca tio små söta klassisar. När jag, maxkollegan och Frida skulle gå och kissa konstaterade Frida att det skulle vara mycket lättare om man vore kille. Man behöver inte göra sig iordning, bara att slänga fram den om man ska kissa. Men Frida ville ändå inte vara kille "för dom har ju sånadär jobbiga saker som stånd också". Några Smirenoff Ice senare var vi nere på stan. Jag, Marayah och Shjenni lindade in oss i filtar och beställde varsin god drink. Det blev fler goda drinkar under kvällen. Men den godaste var rosa pantern. Jag morsade på Olof från 9c. Dansade. Berättade för någon att de kände mig, för att sedan berätta samma sak för en annan. "vi var och badade på sporthallen när vi var yngre - typ alla dagar en hel sommar", imorse när jag vaknade kände jag att jag borde påmint honom om att de bastade med oss inne på tjejernas när två par hängpattar kom indinglandes. Och att de kastade mig i vattnet när ingen fick bada eftersom att det blixtrade.

Kvällen slutade med att jag dansade, med Siri och hennes gäng. Men Carro H, Linn, Kim och Agnes. Med de som bevittnat hängbrösten. Med alla.

torsdag, maj 31, 2007

Nostalgi





Come pick me up

Avsändare
jjocke K31 från Sundsvall i Västernorrlands län
hejhej...
Skickat: Idag kl 00:38
vart ska man ”pick you up”?

Tänkte bara upplysa om fenomenet konstiga-mejl-på-comiunitys fortfarande existerar. Joanna minns du? Det där var för övrigt ett av tre mejl samma kille skickade.

lördag, maj 12, 2007

Melodifestivalen och livet

Melodifestivalen, röstning pågår. Katastrof. Jävla Lotta Bromér vinner. Sverige får inga poäng. Sjukt mycket dåliga bidrag för övrigt. Fula flygvärdinnor. Ett jävla dadaism-bidrag i silverförpackning - en nonsenslåt som är i toppen nu. Hua! Mormors kommentar till alla bidrag hon inte förstod sig på var: "Den här var ju frän", "Frän musik" osv.

Har börjat jobba på Wecall också. Det är faktiskt roligt. Speciellt i torsdags när jag pratade med någon John i 20 minuter. Jag tycker om trevliga människor. Tycker mindre om otrevliga människor. Men folk kan inte vara otrevlig mot mig. För jag är alltid trevlig, oavsett vad folk säger, så i slutet på samtalet har till och med de mest genomfrysta gubbarna och kärringarna börjar tina upp. Jag tror minsan att de dammar av leendet och är glad en dag när vi lagt på.

Jag spottade precis på datorn. Mormor tittar fortfarande hoppfullt på röstningen och vid varje tolvpoängare som ska delas ut skriker hon "SWEEEDEN", och sedan "jävlar". Jag tyckte det var komiskt. Men hon tycker förstås att The Ark är fräna. Det får sätta punkt för dagen.

tisdag, februari 27, 2007

Gustav Vasa och darlakarlarna

Längdskidor idag. På den tiden när jag brukade åka skidor, åkte jag bland det första. Fort och bra! Detta var dock i sexan någon gång. Idag, sex år senare, tar jag mig knappast framåt med ett par skidor och stavar. Förutom när det går nedför, då är problemet snarare att bromsa. Jag lyckades dock att stå på fötterna... nästan hela vägen. Alldeles innan mål ramlade jag mitt framför sp och nv som stod samlade. Herregud, jag är faktiskt lite chockad. Vår fotbollstränare klagade alltid när vi, första uteträningarna på året, skyllde våra tabbar på att det var så länge sedan vi tränade ute. "Man glömmer ju inte bort hur man cyklar bara för att cykeln stått i förrådet över vintern!" Det kanske gäller cyklar... Men det gäller inte skidor, tydligen!

tisdag, oktober 17, 2006

Jag behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans

Jag vill köpa massa Gardell böcker, jag vill köpa nya plattor. Ternheim till exempel, Hennes nya låt Girl laying down är magisk. Jag får för mig att jag förstår den, det känns som ett dagboksklipp lite. Och då blir så gott som allt magiskt.

Sedan senast har jag varit sjuk, varannan dag känns det som. Fast så är det kanske inte riktigt. När jag är sjuk och tråkad, brukar jag öppna en mapp på datorn och titta på gamla bilder. Det går inte utan dator. Jag körde istället in YRAN 06-skivan i min dvd spelare, det funkade hyfsat. Någonting att se fram emot. All I have, Tiger lou.

Saknar nattliga msn-konversationer. Saknar dagliga samtal. Saknar allt lyx som man har när man bor hemma. Mest saknar jag kanske bröderna. Och Joanna! (Förlåt Jo, har inga pengar på mobilen. Mamma ska ladda på den idag, ringer kanske later) Vi måste gå ut någonting snarast! Träna, träna och mysa!

Min kondition har ALDRIG varit såhär dålig. Jag har tvingat ut mig på hårda asfaltgator och sprungit några kvällar nu. (Eller inte nu, för nu har jag varit sjuk men innan det) Jag har ju gymkort men det känns lite tabu att komma otränad till ett gym. Jag vet, det är ungefär hur ologiskt som helst. Men för mig är det inte det. Det är lika logiskt och självklart som gångertabellen. Ungefär! På torsdag ska jag dock och spinna, (jag måste ju övervinna det där, det är ju dölöjligt) till hårdrocks musik. Då bli man lite lagom arg och vill kanske springa ifrån den som skriker i högtalarna, kanske.

Jag har ju annars gjort detta till min bäbisbok om Alma, den är visserligen inte blå eller rosa med små bäbisar, men den handlar väldigt mycket om henne. Så nu kommer en kattrelaterad uppdatering. Hon har blivit större, och jag tog med henne ut i gräset för dryga veckan sedan. Det gillade hon, inte jag - det var kallt och klockan var kanske 3. Sen fick hon följa med mig i tröjan när jag skulle till tvättstugan. Jag är en curlingförälder till min katt. Så fort hon jamar byter jag vatten och försöker komma fram till vad hon vill ha. Eller tar med henne till tvättstugan. Haha! Jag vidgar hennes vyer.

Det är inte så illa med 1:an, 2:an och 4:an. Det funkar faktiskt. Jag blir lite klokare. Lite mer insatt i allt och ingenting. Har till och med hittat braiga program. Mäklarna är roligt (fast jag vet inte, hälften var nog en feberyr Caroline)

Jag sover BARA här för att jag inte fått nycklarna till min nya lägenhet än. Får jag sova där med dig sedan? Men du har det väl bra här på lagret?

Jag är lite rädd över hur vårt blåa Sverige ska klara oss, på riktigt. De rikare blir rikare. Fattiga(ste?) fattigare. Precis som över hälften av Sverige vill ha det i och för sig. Jag är förvirrad.

Nu ska jag återgå till min hetslista, som inte blivit kortare, utan längre, eftersom att jag varit sjuk och inte har någon dator att sitta hemma och knappa på. Jag känner mig totalt i obalans. Ibland skrattar jag så att jag tror att det är någon gasläcka på skolan, typ lustgas kanske. Ibland gråter jag bara jag ska säga att jag inte har någon dator hemma, eller berätta om någon annan petitess-skandal i mitt liv. För allt är petitesser.

Laleh - Vem har lurat alla barnen (det är vi som bestämmer)

måndag, september 25, 2006

Omformatera hjärtat

En gång skrev jag en dikt som hette så. Nu känns det så, men mer bokstavligen eftersom att datorn behöver omformateras. Min dator är trasig. Hela mitt liv är i den datorn. Förträngning är min försvarsmekanism.

Åter till skolarbetet!

torsdag, september 14, 2006

Pardon me!

Förlåt för alla oringda samtal och alla oskickade mejl. Men min lilla etta saknar telefoni och internet. Ska bättra mig. Kanske skaffa tre. Eller tigga till mig ett bredand. (Helst båda delarna)

Antingen så har jag en förbannad otur, eller så försöker nånting varna mig för hjärncancer, huvudcancer, mobilstrålning. Först tappar jag en mobil, sen dör en när det åskar. Yeyh!

På lördag är det fäzt. För jag är arton nu, myndigt nu. Ska inte på krogen den här helgen. Min isolering har gjort mig folkskygg, eller så har jag själv gjort mig folkskygg. Planerar att sola upp en fet bränna, springa några kvällar, och känna mig redo för utelivet NÄSTA helg. Det vill säga fredag, och lördag. Förfest en mi casa, si claro. (Vk, använder jag spanskan fel så skratta inte)

Jag har hela tiden sagt inför flytten, "var hos mig jämt." Nu sitter jag där ensam och surar över att jag bara har ettan tvåan och fyran och är en ensamstöring. Alla grannarna hänger tvätt på MINA tvättider. Till och med på min födelsedag. Då blev jag ytterst sur. (Liksom hallå, borde inte ALLA grannar veta att jag fyllde år? IDIOTS) Brukar inte alla boka tvättider på sina födelsedagar ungefär. De borde verkligen fattat.

Nackdelen med att vara vuxen (för visst är man vuxen när man är arton?) är att födelsedagar inte betyder nåt. Smörgåstårta blev en timmes laxmiddag, och den fick inte innehålla någon potatis. Bara lax och spenat. - OJ, vi glömde. De går efter GI-metoden liksom. Sen hem, tvättstuga. Några minuter långt samtal, lite självömkan och sen sängen. Haha! Jag var mitt mest patetiska jag. Det är inte som när man var liten och hela världen kretsade runt en på födelsedagen.

Jag hoppas att det inte råder nån hysteri där ute nu "Gud vad självömkande hon är", för det är faktiskt med ironi jag skriver detta. Alltå det är sant, men det gör mig ingenting. Jag fick världens finaste blommor av Carro H 9/11. Plus att hon har givit mig tedrickarbeskök. Agnes och VK har pluggat med mig, och Siri har sett på the aviator med mig. (Som förövrigt var GRYMT bra) Dessutom har jag varit på fest hos Magnus. Träffat nån som trodde han var Robert Gustafsson som egentligen var lika rolig som typ Hitler, lika hatframkallande också. -VA? Vänligen Avvik. Moahaha! Nu var jag elak. Han var faktiskt snäll med katten.

Katten är snäll med mig. Katten kurrar högt.

Ciao!

P.s. Jag och vk (kanske Agnes) ska till spanien i vår igen. ds.

måndag, augusti 28, 2006

Hello hey!

Det var ett tag sedan. Det har varit skola, raka vägen hem eller till träningsverket och sedan hem. Packning. På torsdag åker jag med kartongerna till Östermalm och på fredag får jag nycklarna. Innan det ska jag på ikea och köpa bord, draperi, matta och sofföverdrag. Loftsängen är redan fixad!

Jag har till och med hunnit bestämt PA sedan sista. En sten från bröstet. Jag var idétom. Jag ska till Spanien. Vad vi ska göra där är ännu oklart. MEN, vi ska tjäna ihop pengar till en spanienresa och där vi ska filmdokumentera någonting. Det duger för mig som planering. Barcelona låter roligt och alla kommer att vara arton, så då kan vi festa och leva storstadsliv. Det är annat än antequerra med Antonio nr. 2. (You're heavy)

Annars så är det mycket skola. För första gången på länge så känner jag mig motiverad och mottaglig för ny kunskap, allting går inte bara in i ena örat och ut genom andra. (Så sa för övrigt vår fotbollstränare, Ronald jämt, tjejer kan inte lyssna) Fastän kursvalen blev fucked up, då jag (tydligen) inte lämnat in mina valpappet - så SKITER jag i det! Ja! Jag gör faktiskt det!

Förresten har jag förutspått min framtid: Jag kommer bli som ursela-hotlips. Prata om mina katter dygnet runt. Haha, Alma är dösöt fortfarande. Hon gillar Eddie, Eddie gillade henne! Så nu vet jag hur jag ska få ner mina älsklingar från Norrland. Eller Eddie i alla fall - katten saknar dig Eddie. Fabian får jag väl muta. Jag försöker förövrigt göda henne, katten alltså. Jag ska ha en fet katt. Feta katter är sötast. Så kan jag döpa henne till fetAlma. Hon ligger i mitt knä och kurrar nu. Ibland går hon på tangenterna, då blir jag arg. Ibland anfaller hon min stjärt när jag sover på mage, då bli jag arg. Men sen kryper hon upp i knät och då är allt förlåtet. Jag smälter, hon är annat än min hoppande böna som jag hade i fyran. Lite mjukare. Lite mer levande!

AH!! Fling på tv3! Det värsta programmet jag sett! Jag höll på dö. Skäms folk inte? Finns det sådana där människor PÅ RIKTIGT? Får jag se ditt fuckface?

Ciao! Nu blir det sova sova soffa! För mamma ligger i sängen, hennes är i Norrland. Fattar ni att jag flyttar? Jag gör inte det än.

söndag, augusti 20, 2006

Damn

Huvudvärk. Spya. Morfar kommer. Dö!

fredag, augusti 18, 2006

Mjau!

Katten är över förväntan. Jag kommer klara ett liv helt själv i min lilla etta på Östermalm. Så är det bara. Hon buffar nosen emot kinden när jag sover och kurrar tätt intill mig.

Igår var Joanna och Siri här. Fick höra om allt som försiggår i Joannas liv. Det är inte lite det inte. Siri har varit nere och besökt Torgnys nya boning. Jag har sovit. Joanna har varit på brandövningar och släckt eld med vitt pulver. Jag har packat. Jag har gjort mer också. Men alla verkar vara så effektiva med sin sista sommarlovs tid och jag sitter hemma i en ekande lägenhet och möglar. Nästa sommar är jag arton och då ska jag ta med mig Siri och flänga på krogen varje lördag. I vinter också, men då är vår lilla 89:a bara sjutton. Sirk F17, skulle jag ha sagt från och med måndag den elfte om vi fortfarande hade haft vår lunarstormtid. Men nu får det räcka med att fråga hur gammal hon är ibland och skratta lite lagom.

J: Du fyller år snart, det är typ en halv månad.
C: Typ en och en halv.
J: Vaddå en och en halv?
C: Men ja, det är ju hela augusti kvar också.

Jag vet att det inte är juli, men på nåt sjukt vänster har jag fått för mig att det var längre än vad det är. Jag har önskat mig en ny soffa. Jag misstänker att jag kommer få en fucking dammsugare. Häromdagen när jag stod och dammsög, slog det mig nämligen att jag var i behov av en sådan, och eftersom att vi nyligen köpt en ny dammsugare, frågade jag mamma vart våran gamla var. Slängd, tydligen! Peter då? Har han någon gammal dammsugare? Mamma verkade lite bekymrad över min plötsliga dammsugarinsikt. Det där löser sig, sa hon tvärt. Jippie, tänkte jag. Jag får en DAMMSUGARE! Då kan jag leva ut min analafixering och suga golvet kliniskt rent. Yeyh! För analfixeing, det har jag verkligen. Det är därför katten kommer springandes med fetaste dammråttorna i pälsen när den varit under min säng. Just därför!

Det är sjukt hur mycket roligt jag gjort i sommar. Samtidigt är det sjukt hur mycket tid jag har ödslat till ingenting. Yran är faktiskt sommaren höjdpunkt. Egentligen så är kanske just den, hela det där roliga som jag gjort, men den väger upp alla dåliga hårdagar då man inte ens vill gå utanför dörren.

Skola på måndag. Jag har halvt sett fram emot det de senaste veckorna. Men ångesten böjar smyga sig på. Mest för att man inte träffat alla på så länge och ja, det bor lite ytlighet i min klass. Vk och jag satt och pratade om det där idag. Jag vill inte ha några, hur många kilo har hon gått upp, vilken ful frisyr hon har skaffat, vilka fula kläder hon har köpt-blickar. Jag ha inte klippt mitt hår på hela sommaren så det är egentligen mest en förklaring, vad jag köper för kläder de bryr jag mig inte om klassen tycker om för det är inte jag. Det är rekvisita som affärerna står för och jag gillar. Jag är så sjukt rädd för ytlighet, så sjukt rädd för ytlighet att jag är förbannat ytlig. Det är faktiskt inte heller det att jag tror att dess blickar kommer utbytas. Jag trodde det tills förut idag då jag fick ett konstaterande. Ja, vissa fördomar verkar alltid visa sig vara mer än bara fördomar.

Imorgon ska flickorna på Selångermarknad och åka karusell. Jag känner mig folkskygg och vet inte om jag ids följa med. Jag har ju katten, tomma flyttkartonger och TV! (Everything is on TV!)

Ciao!