Aldrig hade väl jag trott att jag skulle bli tjugotvå år och säga saker som "när jag blir stor", för stor det är jag ju redan. Varje gång jag smakar på dessa ord brukar folk skratta och jag skrattar väl jag också som om jag skulle ha skämtat.

Det är så tråkigt att erkänna men jag brann mer för saker i tonåren. Ni vet sådär jävlarannama. Näven ner i bordet. Nu när jag känner att jag står i ett vägskäl och måste välja inför framtiden, så brinner jag verkligen inte för någonting.

Jag tycker att lärare vore ett mysigt jobb. Undervisa småttingar. Men aldrig trodde väl jag att jag skulle bli en sådan person som valde ett mysigt och bekvämt jobb. Jag var stensäker på att jag skulle hitta en inre låga och bara instinktivt veta vad jag ska bli...

Men lågan är inte där, liksom.

Jag i Thailand...

Hammersmith

Tjugohundraelva, välkommen!

Jag är dålig på att skriva. Dålig på att uppdatera överhuvudtaget faktiskt. Så mycket bilder har uppdaterats att min blogg är, i alla fall för mig, väldigt trög att ladda upp. Näst intill omöjlig att gå in på med telefonen. Men ibland säger en bild mer än tusen ord och ibland säger en bild ingenting alls, och ibland när man absolut inte har någonting alls att säga så är några bilder bättre än ingenting.

Är tillbaka i hemlandet. Där det är snö upp till fönsterbläcket och solen går ner innan jag vaknat till liv. Luften känns ren och prommenaderna rensar huvudet likt ingenting annat. Jag tycker om den här staden. Samtidigt är den här staden som ett redan uppkört skidspår, på ett sätt som London inte är. Det är inte staden av äventyr även om det är hjärtats hemort. Jag känner mig inte redo att landa här, riktigt än. Jag vet att jag sagt det förut.

England har kanske inte lingonsylt som jag kan ha till gröten om mornarna. England har inte ståtliga barrskogar eller trevliga busschafförer. Jag har varit hemma sedan den tjugoandra januari nu. Varje dag finner jag mig själv jämförandes de båda länderna. När jag klev på bussen häromdagen önskade busschaffören mig ett gott nytt år. "Det skulle aldrig en busschafför i England göra, minsan!", tänkte jag för mig själv. Som om det skulle falla på Sveriges sida i England vs. Sverigevågen.

Jag har i själva verket redan bestämt mig. 2011, England och jag. Mitt huvud är fullt med saker jag vill göra detta år.

Resor, plugg och kärlek!

Livet på senaste tiden!

Winter wonderland

Jul och vinter

När jag nu ska packa väskorna och åka hem inser jag att jag kommer behöve en adapter som omvandlar mitt Londonliv till Sverigeliv. Det låter konstigt men det känns som en bra symbolik i mitt liv.

London är faktiskt min hemstad nu.

Jag älskar Sverige. Ingenting kan någonsin ersätta det landet jag kommer från. Jag har ett särskillt band med gamla sverige människor. Vi har vuxit upp i samma kultur, delar samma normer och moral. Vi har haft samma statsministrar, samma lagar. Samma tv-program och samma reklamer. Vi delar samma språk. Svenska är ett intimt språk. Ett vackert och glädjefyllt språk.

Men tyvärr känner jag mig inte färdig i det här landet. Jag och världen har något otalat och jag ska på upptäcksfärd. Världen har lovat mig låta mig smaka på Thailands kryddiga mat, visa mig australiens bästa vågor och sjunga sånger med spansk text i spanien. Den har också lovat mig att ge mig konserter av englands bästa toner.

Jag ser fram emot livet.

I jul ska jag hem. För jag saknar verkligen alla där hemma. Alla de fantastiska människorna som gör att jag alltid kommer att ha extra kärlek till min del av Sverige. London är min hemstad men Sundsvall är mitt hem.

Kom nu alla mina små kycklingar

Vänner är nog det bästa som finns. Att ha vänner som kommer och hälsar på mig i london är som att sockra livet. Det är fantastiskt.

Vi shoppar, dricker drinkar, pratar, shoppar, dricker drinkar och pratar ännu mera. Framtidsplaner och livshistorier delas.

Livet är fantastiskt.

Vinter

Varje sommar är jag rädd för att vintern ska komma. Jag får rysningar vid tanken på att hösten och vintern ska göra intrång. För jag är en glad människa. Jag är en positiv hälsosam själ. Men ibland när vintern kommer så känner jag hur fragment av tonårs tankar gror i mig trots att jag är en åldrande själ. Varje sommar försöker jag planera bort vintern. Lägga den på hyllan. Men det går inte.

Nu är jag i det tillståndet. Jag ska gå till bokhandeln och hitta positiva böcker för negativititet börjar ta över. Jag vet i alla fall själv när det kommer så länge jag har koll på det har jag för mig att jag också har kontroll.

HAKUNA MATATA, Caroline. Hakuna matata för guds skull.

Hösten på intåg

Nu är den här. Färgerna är här. Den friska luften är här. De kalla kvällarna. Raggsockeväder och vaniljte kvällar. Mitt londonliv har varit väldigt färglöst på senaste tiden. Ni vet hur vardagsliv kan bli. När man bara fokuserar på jobb timmarna mellan de att man vaknar och går och lägger sig.

Färgblind skulle jag vilja kalla det.

För det är höst nu och färggrannarne än någonsin men jag ser det inte. A och CH kommer hit nu i veckan. Livet får färg.

Hösten

Väntar på bussen. Det kommer rökmoln från min mun. Jag huttrar. Det är kallt. Alla säger att jag borde vara van. Sverige är kallare.

Idag vandrade jag längs med Hyde Park. Parken är fortfarande grön. Inga vackra höstfärger. Inga brandgula träd, inge höströda löv. Den här bilden är från idag.

Hösten har aldrig varit min månad. Men nu när jag inte har den. Saknar jag den.